Efter en givande vecka på Kanarieöarna med Jonas Colting, Fredrik Colting, Michael Berndtsson, Tomas Eriksson var det dags att resa hem. Det tog endast 48 timmar…Med en natt utanför Paris flygplats Charles de Gaulle.

Nere på Teneriffa där vi befann oss läste jag lite i Jonas bok Adrenal Fatigue. Kanske inte så spännande bok att läsa men definitivt en liten väckarklocka. Reflekterade i tysthet mycket över hela fenomenet stress som jag utsätter mig kropp för och hoppas att jag snart kommer till några viktiga beslut.

Therese hämtade mig på flygplatsen och vi stack upp till Rättvik. Imorgon bär det av igen. Då ner till Alperna för nyårsfirande och rolig träning. Lienz blir vår bas.

Har sprungit två pass på 1.40 här uppe med stavar. Jätteskönt ute i skog och mark nu. Smilla och Therese hängde med en timme igår och idag körde jag och Smilla ensamma. Hon är en sann löparkompis! Jag gillar den relation vi har i skogen. Jag har lärt mig lita på henne även om hon jagar alla möjliga typer av djur hon snokar upp. Idag var hon trött efter 90 minuter kuperad snöterräng. Men hon höll i.

Jag har som sagt ambitionen att flytta in denna blogg på nya runnersworld.se och därför händer det inte så mycket här nu. Den flytten kommer ge mig lite mer utrymme för substans i mitt innehåll. Prylar, träning, filmer, intervjuer m.m. Det känns kul med lite ny luft. Framförallt vill jag bli uppmärksammad av flera givetvis. Det är ju det allt handlar om på en blogg. Annars kan man lika gärna skita i det.

Nu är det dags för fika med Toni Kinnunen. Har inte träffats på jättelänge.

Visa större karta

1. Varför går Michael Jacksons film “This is it” bara i två veckor på bio? Det är lite annorlunda och kanske väldigt smart gjort. Kittlar lite i magen när jag tänker på det.

2. När Scott presenterade sin löparsko som kanske Normann springer i på Kona blev jag lite ledsen. Idén känns som en dålig kompromiss för att spara tid i T2. Varför ta chansen att hälkappan helt plötsligt släpper? Varför ens ha en sådan lös häl?

3. Någon frågade om vad jag kommer köra för cykel nästa år. Vet inte riktigt ännu. Om jag får ihop finanserna efter nyår så blir det nog Ridley Dean med 1080 bak och 808 fram. Känns som Zipp är the shit, samtidigt kanske mina gigantiska sponsorer har en annan plan. Who knows. Specialized lockar också väldigt mycket. Transition-cykeln är mycket fin.

4. Jag kommer sälja min Orca-dräkt. 3.8 i två säsonger. Om någon är sugen så kan ni höra av er. Den är i fint skick. Orca håller väldigt bra säger folket. Sailfish Ska tydligen vara hett just nu, eller?

5. Jag har inte berättat för er att jag håller på att skriva en bok med min goda vän Mattias Olausson så jag kan likväl göra det informellt nu! Jag ska berätta mer om det när vi släpper den stora nyheter…Men nu vet ni lite i alla fall…

6. 1990 sprang skoföretaget Rockports VD Tony Post New York City Marathon i deras sko Rockport DresSports. Rockport kontaktade mig och frågade om jag ville springa New York i dem i samband med att de relanserar den mycket populära skomodellen. Givetvis kan man inte tacka nej till en sådan utmaning. Så om ni ser någon snubbe springa genom de fem stadsdelarna iklädd business-skor, kompressionsstrumpor och adidaskläder så är det jag.

7. McCormack vinner Hawaii. Och Chrissi givetvis! Bozzone kommer skrälla!

8. Imorgon blir det skogen och mys med min vän Smilla.

9. Ungefär så tänkte jag. Just nu.

Sällan har jag läst en sådan härlig blogg som Bobby Oduncus. Kändisfrisör, deffad, ibland lite sminkad (tror jag i alla fall), festprisse, livslusta! Han är härlig och hans vältrimmade abs. Han hänger med människor som du och jag drömmer våta drömmar om och friserar frissan åt de flesta med anknytning till området som börjar på Sture och slutar på Plan.

Vad sägs om detta citat:

Här bjuder jag på en bild till er alla som gillar mig, ni kan ha den som skärmsläckare hehe, eller hur är bilden sjukt het?? får man säga så hahah, menar inte att låta egenkär för att det är jag inte men jag älskar mig själv och gillar verkligen denna bild som jag tog med min telefon på IBIZA

Godnatt puss Bobby Oduncu

Han gör ju ingen hemlighet i att han gillar sin kropp vilket givetvis alla triathleter försöker att dölja genom att publicera bilder på sig själva när de tävlar. Helst i tunna, blöta och korta spandexkläder.

GO GO BOBBY. PUSS!

>> BOBBYS BLOGG - ETT MÅSTE I DEN GRÅ VARDAGEN <<

Det är dags att sälja av lite smått och gott.

Kuota Queen K

Fantastisk tempo/triathloncykel med fin aerodynamik. Jätteskön i tempoposition. Använd två säsonger. Tävlingskörd. Aldrig kraschad. Gått cirka 300 mil. Lätt och styv. Fungerar felfritt.

Ram: Kuota Queen K årsmodell 2008 (passar personer runt 182 cm eller kortare om man kapar ytterligare)
Komponenter: Shimano Dura Ace (175mm vevar)
Styre: Syntace C-3 & Syntace Stratos basebar, kolfiber
Sadel: Selle Italia SLR T1, svart
Hjul: Reynolds 66 mm

Pris: 35 000 SEK + ev. porto (nypris ca. 65 000 sek)

IN ACTION:

Tempohjälmar

Limar Speed Deamon
700 kr + ev. porto

Limar Chrono
500 kr + ev. porto

Aeroflaska

Profile Design Aerodrink, oanvänd flaska sugrör bör köpas nytt.
200 kr

10.09 blev tiden. Ingen plats till Hawaii. Det fattades 6 minuter och 23 sekunder upp till femteplatsen som var den sista biljetten till Kona 2010. Det känns inte så tungt faktiskt. Hawaii är en utopi. Ungefär som en dålig ursäkt till varför jag håller på att träna, tävla, blogga, hänga runt på konstiga tävlingar, gå upp tidigt, dricka espresso, äta god mat och whatever mer man kan tänka sig. Men vi tar den “misslyckade” tävlingen från början.

Simningen
Det var som sagt varmt i vattnet. Runt 25-26 grader. Det snackades ett tag om att proffsen skulle simma utan dräkt men det blev tydligen inte så. Lelle (simmade på 53) stannade och spydde på en kajak, Tissnik (som vann och simmade på 47 min) stannade också och kräktes. Jag stannade och bröstsimmade tio tag mellan varven på grund av överhettning och allmän utmattning. Jag var trött redan från start. Motorn ville inte komma igång denna morgon. Det var jobbigt från första taget. Kallt vatten i Sverige är att föredra tänkte jag och ångrar att jag någonsin svurit över svalt vatten. Jag led! Fyllde dräkten med vatten, fortsatte till nästa boj. Om och om igen. Det gick sakta och jag kände att dagen skulle bli lång och jobbig.
Men som de säger - en simning på 3.8 kilometer tar alltid slut…Så efter 1.10 klev jag upp ur vattnet. Vilken pisstid tänkte jag och sprang upp på land. Totalt urlakad på vätska.

Cykeln
Givetvis känns detta som min paradgren numera. Har cyklat mycket senaste året och dunkar på första nio milen (2.30 split). Jag jagar mig framåt i fältet och vill känna att jag har någorlunda vältränade människor runt mig. Tro mig, när man kommer upp vid 1.10 ur vattnet kan man hitta både en och annan ex-simmare som lagt på sig några extrakilon och ändå simmar 1.00 på IM. Det känns aldrig bra, vänjer mig aldrig vid det men det får mig att cykla snabbare. Tur att det är tre grenar vi pratar om…

Så jag jagade och jagade. Det tog ungefär nio mil tills jag hittade min grupp. Ungefär då är klockan runt 11 och det börjar bli stekande hett. Vinden var mild och nästan obefintlig. Sista nio milen kroknade jag lite på grund av mitt jagande i början men inte värre än att jag skulle cyklat in till t2 på ca. 5.10 vilket hade varit en bra tid.

Men med 5 km kvar på vägen in till Madison tog djävulen ett grepp om min framgångsaga. Han gav mig en punktering. Herregud tänkte jag, jag skulle aldrig gått ur kyrkan!
Det small till som om ventilen flög åt helvete och hjulet tömdes på luft direkt. Vad skulle jag göra nu?
Stanna och fixa med 5 km kvar eller köra på mitt 10 000 kr Reynoldshjul och låta djävulen få karbonfälg till frukost?

Jag körde på skiten. Och det höll fantastiskt bra! Givetvis kunde jag inte trycka på i 40 km / h sista kilometrarna på rakorna utan jag låg i 27 km / h som högst och i svängarna stod jag still med ena foten ner i backen och svängde runt cykeln. Mest för min egen skull eftersom jag inte ville gå omkull. Det var några krokiga vägar på slutet då vi var på väg in i centrum till Madison. Det gjorde givetvis att jag tappade många placeringar i min age group. Kanske runt 5-8 minuter. Jag kom in helskinnad till t2. Låg på 15 plats nu och mitt Reynolds-hjul höll. Got to love carbon! Ska också tillägga att asfalten i Madison är pissdålig, det sämsta cykelunderlag jag kan tänka mig.

Löpningen
Nu gällde det att hålla farten stadig från början. Ett steg framför det andra.
Jag sprang hela maran i mina Adidas Lt+ som är en av de absoluta skönaste skor jag sprungit i. Perfekt balanserad för min vikt (80 kg) och lagom mycket mellanfot / framfot. Jag joggade på och började väl egentligen inte tugga förrän runt 15 km. Då började det bli lite småjobbigt. Insåg att Ted Ås, när jag mötte honom, lagt ner för dagen och mer satsade på att ta sig runt. Joggade upp till honom och fick sällskap ett tag. Han ville avsluta och inte bryta. Vi sprang och småsnackade ett tag. Han gick vid vätskan, jag sprang, vi skiljdes åt, han kom tillbaka, sedan var han tvungen att lägga ner det också. Jag jobbade på. Och vid 21 km hade jag ganska jobbigt. Insåg att det är lika långt och jobbigt som sist. Fast lite jobbigare i värmen, dagen till ära.

Jag ropade till Charlie och Dotty (vår värdfamilj) att jag ville ha Lelles försprång i tid eftersom jag hade en känsla över att han skulle vara med i toppen. Han växlade ut från simningen (53 min) som tvåa i vår age group och ut från cykeln som tvåa (5 h 27 min). Jag fick tiderna vid några olika tillfällen och insåg att jag plockade in på honom. Det var uppmuntrande.

Efter runt 30 km kom jag ifatt honom vid Observatory Hill. Han gick med tunga steg uppför och jag gick för första gången också snabbt uppför. Han hade ont som fan och var trött. Mest ont i sin fot som fick diagnos på stressfraktur efter Kalmar i år. Vi växlade några ord och jag sa åt han att fullfölja racet annars skulle han ångra sig. Han kämpade på och lade i en växel uppför nästa backe med mig sedan joggade jag själv bort mot State Street för sista gången.

Min IM-löp-puls ligger mellan 145-150 och nu var jag nere på 138. Det gick ganska sakta och inget var särskilt kul.

Sista kilometrarna lade jag på ett ryck för att få upp tiderna lite. Tänkte också att jag skulle sprinta ifrån alla som var i min närhet så jag inte skulle ha en chans att missa någon kvalplats med en eller två sekunder. Inga problem. Det satt långt inne men jag rensade fältet framför. Gick i mål med ganska skön känsla. Ville bara stanna och gråta. Allt var över och nu kunde jag vila.

Dagen efter
Det fanns en mikroskopisk chans att två i min age group skulle tacka nej eller inte dyka upp på Hawaii-plats-utdelningen. Det hände inte. Därmed missade jag min chans att kvala till Hawaii i age group 25-29 år och nästa år blir det 30-34 år istållet. Spännande.

Har inte upplägget kommande år klart för mig men har lite lösa tankar som snurrar runt.

Är jag knäckt?
Nej, det är svårt att vara knäckt efter en Ironman. När man gått fullt ut och gjort allt man kunnat så är det svårt att säga att man är knäckt. Jag är inte bättre än så här just nu. Det är träning som gäller. Givetvis tänker jag på att om min simning gått som “vanligt” runt 1.05 och min punka aldrig inträffat så hade jag haft en kvalplats. Men så blev det inte.

En stor eloge till vår värdfamilj Charles och Dotty Ricker som ställt upp för oss 110 % under hela tiden vi varit här. Och dessutom under två år på raken. Vi berättade just för dem att vi aldrig haft en så engagerad “support crew” i hela våra liv! De var ute och målade vägarna dagarna innan race day med våra namn! Thank you guys!

Nu ska jag sova och resa hem imorgon. Det ska bli skönt att komma hem till Therese och hänga runt lite. Mycket härligt jobb väntar också. Det ser jag fram emot. Det är en lång väg hem.

TOTAL TIME	LAST NAME	FIRST NAME	DIVISION PLACE	SWIM TIME	BIKE OVR PLACE	BIKE TIME	RUN OVR PLACE	RUN TIME	HAWAII QUALIFIERS
09:49:30	ANCONA	MATTHEW	1/189	1:12:05	32	5:07:58	31	3:22:37
09:50:20	FERRIS	ROBERT	2/189	58:23	183	5:30:14	14	3:14:38
09:55:35	HOOKE	ALEX	3/189	54:18	185	5:30:17	27	3:21:54
09:55:49	SCHANING	BRIAN	4/189	54:59	77	5:16:53	75	3:35:42
10:02:47	WURTH	ROB	5/189	1:07:02	150	5:26:57	24	3:20:43
10:03:41	BROWN	GREG	6/189	1:04:59	67	5:15:30	74	3:35:26
10:06:11	LAPINSKI	RICK	7/189	1:13:14	47	5:11:57	61	3:31:25
10:09:09	KARLSSON	ROBERT	8/189	1:10:43	79	5:17:17	64	3:32:09
10:14:03	HARRIS	KEITH	9/189	1:09:22	82	5:17:59	84	3:37:51
10:16:36	BOOK	ADAM	10/189	1:01:23	126	5:24:24	104	3:42:01
10:20:02	MOBERG	LENNART	11/189	53:18	141	5:26:04	160	3:53:06
10:24:15	ISABELLA	BENNETT	12/189	1:09:47	57	5:13:41	162	3:53:22
10:25:21	STEFFEK	MICHAEL	13/189	1:06:43	242	5:35:03	66	3:32:33
10:25:25	NEWMAN	ANDY	14/189	58:52	136	5:25:09	127	3:46:46
10:28:16	PERSON	ANDREW	15/189	1:07:37	173	5:29:05	114	3:43:28

Smilla och jag tog en löptur i Bermudaskogen idag. Ett mycket rådjursrikt område. Hon jagade olika rådjur två gånger och var borta i 5-7 minuter och kom tillbaka helt utmattad. Sista gången hon kom tillbaka var hon alldeles brunt runt halsen och nacken. Lera tänkte jag och klappade om henne. Bajs var vad det var. Mysigt. Hon måste ha hittat en monsterbajshög och rullat runt i!

Nu ligger stinkbomben här helt utmattad från dagens flängande. Vi har suttit i möten, varit nere på stureplan, åkt tunnelbana och köpt headset på Phone House. Allt med hund!

En fyrfotad vän att springa med i skogen är oslagbart. Människa i symbios med ett djur, det gillar jag. Hon håller koll på mina steg, och när hon kommer för långt bort gömmer jag mig. Då kommer hon direkt. Hon accelererar i utförsbackarna, slackar på asfalten och hoppar i varje gyttjepöl. Fantastiskt roligt!

Och hon rullar sig i bajs. Men eftersom hon sover på Therese sida i sängen gör det ju inget.

På lördag kör jag Sala Silverman. Det är mitt genrep inför IM Wisconsin. Jag vill ha en solid prestation i kroppen och gå in i en lugnare period med starkt självförtroende om att allt fungerar. Framförallt cykel och löpet. Det ska bli skitkul att tävla lite långdistans igen.

Namn: Mattias Olausson

Bor: Hammarby Sjöstad, Stockholm

Civiltillstånd: Sambolito

Gör till vardags: Avtalsansvarig - AMF

Huvudsaklig idrott: Cykel & löpning

Sponsorer: Cycle Corner i Hammarby Sjöstad

Klubb: CK Valhall

Meriter:
De främsta meriterna 2008 var väl min 2:a plats på linjeloppet VSM i
Falun, vilket var gött, plus att senare på säsongen få dra på sig
landslagströjan till VNM. Under 2007 så rankar jag min vinst på H30
Sverige Cup-tävlingen i Uddevalla högt, min 16:plats i Barousse-Bales,
Frankrike, plus vinsten i löpartävlingen Blodomloppet i Stockholm högt.

Hemsida: www.pureorange.se

Målet med din träning 2009:
Ha kul och må bra samt kanske att bli lite, lite snabbare..

Vad det egentligen är som är så kul med att träna:
Avslappningen, att kunna koppla bort allt runt omkring, vilket är en
fantastisk frihetskänslan. Som att “springa ut på gården och leka” när man
var liten.

Din perfekta träningsdag:
Fint väder, välfyllda energidepåer, ett högt tempo men ändå tid till lite
längre distans. Helst på någon ny spännande väg i sydeuropa eller stig i
de svenska skogarna.

Dina tre bästa tips till nybörjaren:
1. Ha kul och träna för att det är kul.
2. Hitta träningskompisar
3. Träna kort, hårt och ofta.

Bästa träningsminnet:
De gånger som jag kännt att jag har tagit ett ytterligare steg framåt. Men
ett minne som rankas högt är alla turer som jag och Jenny gjorde påsken
2007 i Toscana, de ligger varmt om hjärtat. Eller kanske alla sköna
lekfulla mtb-pass i “hellas” tillsammans med familjen kumlin sommaren
2006. Eller varför inte besöket i Dolomiterna tillsammans med J Dovemark.

Bästa tävlingsminnet:
Just nu är det väl VSM i Falun 2008. Annars finns det några andra gamla
tävlingar i MTB och downhill som sticker ut också.

Om fem år då:
Kör någon sporadisk tävling i landsväg eller mtb, springer ett lopp eller
två. Kanske tränar för en skaplig tid på något marathon. Besöker Rättvik
med hyfsad regelbundenhet både vinter och sommar för att umgås och träna
med vännen R Jojje Karlsson.

Namn: Jens Blixth

Bor: Östersund

Civilstånd: Gift

Gör till vardags: Jobbar på reklambyrå och läser psykologi samt väntar med spänning på tillökning i familjen.

Huvudsaklig idrott: Simma, cykla och springa

Sponsorer: Jag är glad för stödet jag får av Cykelogen pro bike Shop och Sportringen Östersund.

Klubb: If Castor

Meriter: Jag hoppas på den här säsongen!

Hemsida: Under construction.

Målet med din träning 2009: Att bli snabb på milen och cykla snabbare än Örjan Sandler samt att förbereda mig för Kalmar Järnman 2010.

Vad det egentligen är så kul med att träna: Personlig utveckling och allmänt frosseri i mitt ego.

Din perfekta träningsdag: Vilken som helst från Mallorca i höstas. Cykla i bergen, springa på stranden och simma i havet. Blanda det med god mat trevliga människor och läskande öl.

Dina tre bästa tips till nybörjaren: Sätt upp delmål, cykla i klunga. Mister du motivation så kan ett par nya löparskor göra susen.

Bästa träningsminnet: När jag och Anna cyklade mountainbike runt Åreskutan ligger helt klart bland de bästa.

Bästa tävlingsminnet: Målgången på mitt första Marathon.

Om fem år då: har jag flätat ihop mina intressen till en stor härlig symbios!

Namn: Oscar Kumlin, inte mer spännande än så, men jag försöker jobba in namnet Orkan-Oscar efter spurtkunden Tom ”Tornado Tom” Boonen. Men det går inget vidare, vare sig med namnet eller med spurterna. Mattias Olausson är den enda som använder det namnet, men han gör det enbart när han vill driva med mig.

Bor: Hammarby Sjöstad

Civiltillstånd: Gift med Anna-Sofia

Gör till vardags: Jobbar på marknadsföring, går och väntar på att vi ska bli fler i familjen och funderar på hur livet kommer att bli.

Huvudsaklig idrott: Cykel

Sponsorer: Jag är stolt över att vara en del av skaran som njuter av fördelarna som Cyclecorner bjuder på, och då menar jag inte enbart att jag får cykla i rosa kläder.

Utrustning: Scott Addict med ett par Zipp 303 som jag använder ibland (men jag använder inte de hjulen så ofta efter som jag inte vill bli stående längs vägen med punktering, jag har nämligen inte lärt mig limma tubdäck). Jag har även en cross och en mtb som jag inte använder så ofta, trots att jag kan laga punka på dem.

Klubb: Valhall

Meriter: Det känns lite mysko att prata om meriter på min nivå, men jag har fått kliva upp på prispallen 5-10 gånger under de två år jag tävlat, det gillar jag. En fjärdeplats på VSM kan jag vara lite nöjd över, även om jag hellre kört några centimeter snabbare och blivit trea.

Hemsida: Det finns mycket kul på Youtube

Målet med din träning 2009: Det främsta målet 2009 är att bli en bra pappa och man. Träningen får komma i andra hand, men om jag lyckas få till bägge så vill jag träna så att jag känner mig bra.

Vad det egentligen är som är så kul med att träna: Det sociala helt klart, och se hur träning kan ge resultat.

Din perfekta träningsdag: Gott om tid, fint väder och kul folk. Gärna så gott om tid att man kan stanna och ta en fika och ändå hinna med att cykla i 5-6 timmar.

Dina tre bästa tips till nybörjaren: Hitta cykelkompisar.
Lär dig cykla i grupp. Njut, antingen av träningen, eller efteråt.

Bästa träningsminnet: Jag har så många, så det är svårt att säga. Ibland bara för att det är skönt, och någon gång då och då när jag känt mig bra.

Bästa tävlingsminnet: Östgötaloppet förra våren, det är grymt när taktiken funkar, alla i laget kör för fullt och resultaten går som vi hoppas. Jag har också sköna minnesbilder från Falun förra sommaren när Mikael Sarsgård (Brudpiga) attackerade i Sjulsarvsbacken varje gång de sista varven och jag var den ende som orkade gå med. Tyvärr var jag (och han också kanske??) för trött för att hålla undan för den jagande skocken bakom så vi blev upphunna i nedförsbacken varje varv. Det ledde ingen vart för mig (men Micke blev trea), men det var en skön känsla att känna sig stark upp för backen.

Om fem år då: Hoppas jag att jag njuter, av cyklingen och annat som hör livet till. Och vem vet, jag kanske känner mig hyfsad nog för att tävla, det vore kul.

Namn: Jonas Colting

Bor: Hemma

Civiltillstånd: Ja

Gör till vardags: Managementar

Huvudsaklig idrott: Triathlon

Sponsorer: Red Bull, Craft, Borås Stad

Klubb: Onyx Sport Center

Meriter: VM-, EM-medaljer, Ultraman segrar samt framgångsrik nakensimmare

Hemsida: www.colting.se

Målet med din träning 2009: Jag vill bara se bra ut naken

Vad det egentligen är som är så kul med att träna: Att kunna se bra ut naken

Din perfekta träningsdag: Träna. Äta. Bajsa. Se bra ut naken.

Dina tre bästa tips till nybörjaren: Tugga maten innan du sväljer.

Bästa träningsminnet: När jag och Björn försökte lära Hillary Biscay att göra cykelvändpunkter på en hotellparkering.

Bästa tävlingsminnet: När jag ser målet och vet att jag inte kommer att dö idag heller.

Om fem år då: Still livin´the dream. Making it happen. Bringing my A-game.
Och ser bra ut naken.