Dags att dra vidare till den nya bloggen. TACK FÖR MIG HÄR.

>> http://www.runnersworld.se/blogs/triathleten/index.htm<<

Tack för alla kommentarer, hejarrop, skratt och gråt. Hade inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle syssla med triathlon på amatörnivå när jag fyllde trettio år! Vilka vändningar livet kan ta!

Ikväll blir det nyårsfirande här i Lienz, Österrike med alpina laget. Time to be a great boyfriend.

Nere på Teneriffa där vi befann oss läste jag lite i Jonas bok Adrenal Fatigue. Kanske inte så spännande bok att läsa men definitivt en liten väckarklocka. Reflekterade i tysthet mycket över hela fenomenet stress som jag utsätter mig kropp för och hoppas att jag snart kommer till några viktiga beslut.

Therese hämtade mig på flygplatsen och vi stack upp till Rättvik. Imorgon bär det av igen. Då ner till Alperna för nyårsfirande och rolig träning. Lienz blir vår bas.

Har sprungit två pass på 1.40 här uppe med stavar. Jätteskönt ute i skog och mark nu. Smilla och Therese hängde med en timme igår och idag körde jag och Smilla ensamma. Hon är en sann löparkompis! Jag gillar den relation vi har i skogen. Jag har lärt mig lita på henne även om hon jagar alla möjliga typer av djur hon snokar upp. Idag var hon trött efter 90 minuter kuperad snöterräng. Men hon höll i.

Jag har som sagt ambitionen att flytta in denna blogg på nya runnersworld.se och därför händer det inte så mycket här nu. Den flytten kommer ge mig lite mer utrymme för substans i mitt innehåll. Prylar, träning, filmer, intervjuer m.m. Det känns kul med lite ny luft. Framförallt vill jag bli uppmärksammad av flera givetvis. Det är ju det allt handlar om på en blogg. Annars kan man lika gärna skita i det.

Nu är det dags för fika med Toni Kinnunen. Har inte träffats på jättelänge.

Visa större karta

• Den här bloggen kommer från och med januari flytta in på nya runnersworld.se. Jag gör alltså en Jon Olsson i mångt och mycket då han valde att skriva för en större publik - fast på stureplan.se.
  
• Det lutar åt att jag ska springa ökenloppet Marathon Des Sables 2-12 april 2010. Återkommer när allt är klart.
• Kokboken får vänta till efter jul. Vi har korrat det mesta. Nu väntar bara layouten och korr igen. Känns bra.
• Nästa vecka drar vi till Kanarieöarna på jobb. Det blir en extremt produktiv vecka.
• Jag har inte beställt min cykel ännu. Snart. Dessutom kommer jag nog köpa en Tacx Fortius.
• Funderar också på att köpa en Randonée-utrustning att ha i alperna när jag är där nere. Tips?
• Varför tar folk rulltrappan när de kan ta vanliga trapporna? Väldigt få människor har en anledning att ta rulltrapporna. Väldigt få, om ens någon.
• Det mesta känns i harmoni just nu. I helgen blir det Åre med Therese. Ska passa på att träna lite med Jens Blixth, Colting och kanske också Torgeby
• För alla er som oroar er om min träning och eventuella mållöshet, strukturlöshet och allmänna förvirring så kan jag lugna er med att säga - jag tränar. En timme om dagen. Det räcker nu.
• Kör alternativt nu. Testar nya saker. Sprang två pass idag. Med Smilla! Hon är helt död.

  Bilden: Vår enkla grönsakssoppa. Bra snabbmat.

Kom dit på onsdagskvällen. Primal meal. Rått kött, massor av god sallad. Hans bror har tagit det steget längre och äter rå fasan, dricker råmjölk och sånt. När man beställer det här paketet ingår allt. Till och med att sova i samma säng som Jonas. Bara för att få “The true primal feeling”. Rummet var kallt. Borås. Flera minusgrader. Sovmorgon till 08.15. Frukost. Två ägg, avokado, kanel, linfrön, en banan. Allt lite mixat. Sedan ett vrååååål á la stenåldersmänniskan på det. Möten med diverse i Borås hela dagen. 13.40. Dags för stenålderspromenad med Fredrik, Tomas Eriksson och Jonas. Och givetvis Jonas i sina Five Fingers. Släpa, lyfta, dra, brottas, spurta, krypa, gå på händer. Allt ingår i denna promenad som är en blandning mellan lågintensiv och högintensiv. En sann upplevelse. Allt med mycket skratt och vrål. Kypeterrängen bjöd på sin vackraste sida. Vackert.

Vidare till Kypegården (tror jag den hette) för bastu och utomhusbad. Tre gånger om. Jag dök i alla gånger. Underbart! Jag blev väckt till liv. Sedan eskort till Landvetter. På planet hem fick jag total “runners high” och kunde inte sluta njuta av livets underbara stunder.

Om du vill boka denna totala upplevelsen så kan du ringa mig. Detta ingår bland annat:
* All historia om människans evolution
* Matskolan
* Lär dig vråla som en stenåldersmänniska
* Lär dig sitta på huk och hugga i marken med pinne “Primal Style” i hopp om att hitta en daggmask
* Livets balans - hur du överlever i vardagen i dagens och gårdagens samhälle
* Lär dig bära en sten på bästa sätt (tro mig - det är svårt för jag har inte rört en stor sten på flera år!)

Eller så kan du resa dig upp ur stolen och gå ut och leva precis som våra förfäder. Primal.

Vi (Oskar Träff, Patrik, jag) var inspirerade av multisportare som Michael Lemmel och Mats Andersson. Även Oskar Kihlborg var en stor idol. Deras medverkan i Peak Performance-katalogerna med vackra bilder över Chamonix var en utopi. Så där skulle man leva!

Denna dyrkan gjorde att vi skapade vår egna multisportträning i Oskarshamn. Vi gav oss ut och sprang och simmade mellan öarna i den lilla skärgården vi hade. Endast iklädda skor och shorts. Eftersom vi inte var några simmare då var passagerna i vatten ganska korta. Typ 30-100 meter. Men vi tyckte allt var jävligt coolt. Tycker jag fortfarande. Konceptet existerar i sin extrema form idag med mastodonttävlingen Ö till Ö. Jag minns att vår runda brukade börja med att vi sprang in på Hotell Corallens baksida och simmade över deras pool. Med skor och allt! Det var samtidigt lite galet givetvis. Sedan vidare till småbåtshamnen, Gunnarsö, Mysingsö och skogen hem eller till Stångehamn. Allt i vatten-land-vatten-stil.

Att jag på senare år fått resa, träna, äventyra och uppleva med Mats och Michael har varit en sann glädje.

Så i söndags sprang jag omkring med pappas hund Texas i skogarna där vi brukade simma-springa-simma och mindes goda tider. Jag passade också på att kolla in min gamla högstadieskola samt upptäcka ett träsk bakom Mysingsö. Perfekt för träsklöpning som många duktiga kondistionsatleter ägnar sig åt.

Så det var allt om inget för idag.

Hade mitt fokus för nästa år varit att kvala till Hawaii hade jag verkligen inte gjort rätt saker just nu. Då skulle jag givetvis rulla ut på fyra timmar distans på cross imorgon med lite efterföljande löpning. Men läget är ett annat nu. Jag har bestämt mig för att köra ett annat typ av upplägg kommande år med mer jobb, mindre träning (ca. 400 timmar) och fokus på Kalmar och Barcelona. Det blir ett mellanår. I november nästa år kommer jag dra igång igen med ännu två år av hårt fokus. Ser jag tillbaka på det så har jag faktiskt varit extremt fokuserad under några år nu och behöver nog slappna av lite på mitt eget sätt.

Därför blir det nog inte att “dra igång” på det där viset igen det här året. Nu känns allt sporadiskt och jag söker efter gnistan och löser många interna dialoger med mig själv. När livet upptar för mycket plats hamnar träningen längre ned på rankingen. Speciellt de långa passen. Hårda pass kan man alltid köra.

Livet förändras, det gillar jag. Men förändrar man sin målbild för mycket kan man också få en känsla om ofullständighet. Att man inte gör rätt saker, man känner dig dålig. Sämre än alla andra. Den känslan är svår att hantera.

Kikade i min träningsdagbok för att se vad jag gjorde för ett år sedan. Mycket riktigt - Jag och Oscar Kumlin körde ett av årets hårdaste pass i fjol - Hammarbybacken fem gånger upp och ner. Maxintervaller med stavar i snön.

Igår var det grabbmiddag hemma hos Lennart Moberg. Fantastiskt gott. David Näsvik, Henrik Jaensson, Lelle och jag. Alla med blandade erfarenheter och upplevelser från Ironman Wisconsin. Vi drack mycket vin, öl och åt fantastiskt gott. Tack Lelle och grymt jobbat i köket! Det bästa med att festa med sina träningskompisar och tävlingskonkurrenter är att veta att de inte är ute och tränar. Ha!

Min totala reshöst fortsätter. Imorgon Oskarshamn. I veckan Mora, Göteborg och Borås. Nästa helg hemma med Therese här i Stockholm. Sedan Åre sedan Kanarieöarna en vecka innan jul. Jobb men också en hel del träning hoppas jag. Kanske man kan “dra igång där”?

Jag ska också passa på att skicka ut lite nyheter till er och allmänna tankar om saker som hänt:

- Mattias och Malou Lejon fick för 10 dagar sedan lilla söta Frida. Underbart att se. Ett fantastiskt litet barn som har underbara föräldrar. Mattias mätte också upp maxpuls i veckan till 203 (!) på cykel. Han är 29 år. Dubbelt grattis till er!

- Joakim Berggren gjorde ett mycket stabilt lopp i Florida. Jag tyckte det var skitkul för Jocke att få avsluta säsongen så efter mycket “ups and downs”. Han verkar också nöjd och det innebär lite arbetsro inför vinterträningen. Grattis Jocke - bra jobbat!

- Tove Wiklund imponerade också. Mycket bra jobbat!
- Jag har sugit upp all media efter IM HAWAII. Lyssnat på podcasts, sett filmer, intervjuer och skapat mig en bild av hur jävla brutalt det loppet är. Det går inte beskriva vilka atleter det är som kör så jävla snabbt där. Obegripligt. Nästan lika obegripligt som att Jonas Buud (är inte han lik Normann Stadler?) sprungit tio mil på 6.41.51.

- Ni röstar för dåligt på min nya cykel! Skicka länken vidare, se till att det händer grejer! Jag måste ju få veta vilken design alla gillar best! Kom igen nu jag vill ha fler röster! Se till att hela er familj röstar, era barn, alla era elever, alla!

Nu är det sen middag och partaj givetvis.

Jag (!) vill rikta ett tack till Therese serviceman Mattias Åhman och givetvis hela lagledningen. De blir lätt bortglömda i sådana här sammanhang.

Min nästa års cykel kommer vara en Ridley Dean. Sram Red, Reynolds wheels, USE-styre och Speedplay pedaler. Och givetvis mitt redan inköpta SRM. Allt från Cyclecomponents.com

Eftersom jag kommer customlacka mitt nya monster vill jag att ni hjälper mig välja design. Rösta nu! Om omröstningen drar in mer än 300 röster kommer jag helt enkelt köpa just den som får flest röster.
Show me the power of crowdsourcing!

In English

My next years bike will be a Ridley Dean. Sram Red, Reynolds wheels, USE-bars and Speedplay set up. An of course SRM to go with that. Assembled by Cyclecomponents.com

Since I will custom paint my new monster I would like you to help me out. Vote my design now! If this poll gets 300 votes or more I will buy the winning desing.
Show me the power of crowdsourcing!

Du kan bara rösta en gång per ip. Only one vote per ip.

BIKE 1: DESIGN THE RED DRAGON

BIKE 2: DESIGN POLSKI TT

BIKE 3: DESIGN TRIBUTE TO SWEDEN

BIKE 4: DESIGN FUENTES FURY

BIKE 5: DESIGN ORANGE PUZZY CAT

BIKE 6: DESIGN YING YANG BORÅS

För att skapa en helhetsbild av cykeln så får ni lite känsla här:
The gear to go with the Ridley Dean to get you in right vote mood:

Ps. Hos Ridley-Bikes.com kan du skapa din egna Dean.
Ps. Ridley got this really nice customizer on their webpage.

Umgås man med Jonas Colting får man höra mycket konstigt. Absurda saker, tjejer, träning, hångel, simning. Mellan alla skratt, hejjarrop, Lasse Kronér-imiterande fraser klämmer han ur sig saker som fastnar. Som häromdagen när han droppade frasen “It’s time to be great”. Tänker man lite mer på det så bryter jag ner det så här ungefär:

Var sak har sin tid. Det finns tid för fest. Det finns tid för tjejen. Det finns tid för att köra hundringar med start 1.35 sju dagar i veckan. Det finns en tid för alla kvalitéer. För en atlet på vår (er, min, Jonas) nivå så måste det finnas tid att vara “great”. Det vet vi alla vad det innebär på det personliga planet. Upp tidigt, bra mat, strukturerat tänkande, träning alltid först, må väl, tidigt i säng, sträck ut musklerna, ingen onödig stress. Att vara “great” är ett tillstånd som vi alla älskar. Vi älskar nog också att gå ur en sådan period och ge oss tid att bara vara. Sitta med kompisarna runt en middag och bara minnas allt galet. Minnas hur det var att vara “great” den gången.

Det klarnade lite extra när Jonas nämnde frasen. Han hade gått upp 03.15 för att sticka ut och springa. Han skulle med tåget till Stockholm tidigt och ville inte missa sitt inplanerade träningspass. När vi efter ett möte på eftermiddagen fastnade i en bilkö norr om Stockholm slumrade Jonas till av trötthet. Jag frågade varför.
- It’s time to be great nu, var ute och sprang 03.15 i morse.

Vi har spenderat ganska mycket tid under hösten och jobbat med diverse projekt tillsammans. Vi har festat, jobbat, strukturerat och varit “great” på många plan som inte inneburit konkret svett. Men för honom är det nu viktigt att vara “great” igen. På sätt och vis för mig med.

Jag har insett att kommande år ska jag vara “great” på att jobba. Inte för att jag varit dålig innan men för att det är en sådan tid just nu. Var sak har sin tid. Just nu är det “time to be great” igen.

Bilden:

Therese startar sin säsong imorgon med Världscup här i Levi (Finland) där jag befinner mig.