Vi startade i vågor. Jag trodde jag skulle starta fyra minuter efter proffsen men det visade sig att min starttid var kl.08.00. Skit också. Min taktik var att gå ut lungt och slippa få syra och verkligen jobba mig in i dagen och först och främst simningen. Det gjorde jag. Tyvärr simmade vi fel givetvis. Det kostade säkert tre minuter. Men det viktiga med dagens simning var att simma på riktigt och inte hålla på att fylla dräkten, stanna, brösta eller liknande.

Det gjorde jag och hade bra flyt. För första gången förstår jag vad Lelle menar när han säger “det var så jävla lätt”. Dock simmar ju han på 53 och jag idag på 1.09. Men känslan var den viktiga. Det var bara uppvärmningen på en lång och varm jävla dag. Jag ökade, kom ikapp grupper, tog fötter och tyckte att jag hade en jäkla bra simning på gång. Dock förstod jag att vår navigeringsmiss hade kostat tid.

Ute på cykeln dundrade jag iväg som en fartdåre. Med Björn Andersson i tankarna låg jag och tryckte 43-50 mellanåt i det helt stilla vädret. Jag tänkte - jag är superkompenserad. Jag är laddad! Mina muskler älskar detta! Hit me with your best shot Espania!

Körde ungefär 12 mil i bra tempo, sedan började watten sjunka. Det var när jag kört upp mig och kört om alla i fältet och hittat några fina grupper att åka tåg med (7 meter gällde). Problemet var att det var långt mellan grupperna och det blev ruskigt ensamt ibland. Dansken Arne, som det stod på hans nummerlapp, kom ikapp vid ca. 12 mil och fattade att jag behövde någon att hålla farten med.

- Join me man, skrek han.
Sagt och gjort - jag hakade på. Avslutade i alla fall med flaggan i topp på cykeln. Dock var mina ben rejält illa tilltygade. Här började jag känna att allt inte var helt återhämtat efter USA. Men inte värre än att jag höll igen lite och försökte tänka på hur i hela friden min löpning skulle arta sig. Jag var rädd.

Jonas mötte upp mig med en cola direkt efter T2. Bra pepp. Nu skulle vi springa tills vi dog om så var situationen. Fram till 25 km gick allt enligt plan. Jag passerade halvmaran på 1.44.30 och tänkte mig en tid runt 3.30 vilket hade varit fint den varm dag som denna. Kan tillägga att temperaturen nådde upp mot 28 grader och solen stekte. Inte direkt som i Wisconsin då vi rörde oss längs kusten men det var stekhett mellanåt.

Vid 25 börjar jag inse att jag är riktigt trött. Så trött ni vet att jag inte vet om jag kan springa längre. Jag hade gått tom på vätska märkte jag av mitt sirapsliknande kiss som rann längs benet. Aqua por favor! Stannade och såg till att få i mig dricka ordentligt. Cola och vatten. En gel. Nu började jag återhämta mig från den svackan. Fick håll och kavlade upp min blöta tröja för att undvika att magen skulle vara kall, det funkade. Sprang en bra mil mellan 30-40 km, för att vara i det skedet av loppet. Jag insåg vid 30 km att jag skulle klara mitt äventyr och även sätt nytt personligt rekort OCH bli en single digit man! På en legitim IM bana (Kalmar räknas aldrig!).

Sista kilometern var tuff. Jonas mötte upp i mål och jag kände mig glad över min bragd.

Arrangemanget var förstaklassigt. Cykelsträckan var vacker, löpningen var platt. Allt funkar smidigt och det går att bo bra precis vid målområdet.

Epilog
För tre veckor sedan när vi reste hem från Wisconsin lagom slitna trodde jag aldrig det här skulle kunna ske. Men efter lite övertalning av Jonas insåg jag att det givetvis skulle kunna bli ett bra race. Den tuffaste biten var att ställa om huvuet. Kroppen behövde bara vila och lite lätta aktivitet. Huvudet behövde göra en helomvändning. Från att vara av - till att vara på! Det är lättare sagt än gjort. Även om mina tider i gårdagens race inte är så mycket att skryta med så är det mer sättet jag gjorde det på. Det är jag väldigt glad för.

Nu väntar återigen lite vila. Sedan är det dags att ta tag i simningen. På riktigt! Jag behöver en månad med sim-boost där veckorna ligger på 15 000 (vilket är väldigt mycket för mig). Jag har hittat den tekniska formeln för det i Stockholm vilket känns bra.

Tack för lånet av hjulen Henrik. De funkade kanon även om jag aldrig själv kommer köra tub. Tack för supporten och bilderna Jonas och Tom.