Umgås man med Jonas Colting får man höra mycket konstigt. Absurda saker, tjejer, träning, hångel, simning. Mellan alla skratt, hejjarrop, Lasse Kronér-imiterande fraser klämmer han ur sig saker som fastnar. Som häromdagen när han droppade frasen “It’s time to be great”. Tänker man lite mer på det så bryter jag ner det så här ungefär:

Var sak har sin tid. Det finns tid för fest. Det finns tid för tjejen. Det finns tid för att köra hundringar med start 1.35 sju dagar i veckan. Det finns en tid för alla kvalitéer. För en atlet på vår (er, min, Jonas) nivå så måste det finnas tid att vara “great”. Det vet vi alla vad det innebär på det personliga planet. Upp tidigt, bra mat, strukturerat tänkande, träning alltid först, må väl, tidigt i säng, sträck ut musklerna, ingen onödig stress. Att vara “great” är ett tillstånd som vi alla älskar. Vi älskar nog också att gå ur en sådan period och ge oss tid att bara vara. Sitta med kompisarna runt en middag och bara minnas allt galet. Minnas hur det var att vara “great” den gången.

Det klarnade lite extra när Jonas nämnde frasen. Han hade gått upp 03.15 för att sticka ut och springa. Han skulle med tåget till Stockholm tidigt och ville inte missa sitt inplanerade träningspass. När vi efter ett möte på eftermiddagen fastnade i en bilkö norr om Stockholm slumrade Jonas till av trötthet. Jag frågade varför.
- It’s time to be great nu, var ute och sprang 03.15 i morse.

Vi har spenderat ganska mycket tid under hösten och jobbat med diverse projekt tillsammans. Vi har festat, jobbat, strukturerat och varit “great” på många plan som inte inneburit konkret svett. Men för honom är det nu viktigt att vara “great” igen. På sätt och vis för mig med.

Jag har insett att kommande år ska jag vara “great” på att jobba. Inte för att jag varit dålig innan men för att det är en sådan tid just nu. Var sak har sin tid. Just nu är det “time to be great” igen.

Bilden:

Therese startar sin säsong imorgon med Världscup här i Levi (Finland) där jag befinner mig.