Var ute och joggade imorse. Lite enkla styrkeövningar och mysjogg i morgonsolen. Ipod och nya John Mayer-skivan. Perfekt. Sprang förbi Oscar Kumlin som satt och lekte med Mille på golvet hemma. Han undrade:
- När drar du igång Jojje?
- Jag vet inte. Jag är trött. Jag är inte sugen på att dra igång.

Hade mitt fokus för nästa år varit att kvala till Hawaii hade jag verkligen inte gjort rätt saker just nu. Då skulle jag givetvis rulla ut på fyra timmar distans på cross imorgon med lite efterföljande löpning. Men läget är ett annat nu. Jag har bestämt mig för att köra ett annat typ av upplägg kommande år med mer jobb, mindre träning (ca. 400 timmar) och fokus på Kalmar och Barcelona. Det blir ett mellanår. I november nästa år kommer jag dra igång igen med ännu två år av hårt fokus. Ser jag tillbaka på det så har jag faktiskt varit extremt fokuserad under några år nu och behöver nog slappna av lite på mitt eget sätt.

Därför blir det nog inte att “dra igång” på det där viset igen det här året. Nu känns allt sporadiskt och jag söker efter gnistan och löser många interna dialoger med mig själv. När livet upptar för mycket plats hamnar träningen längre ned på rankingen. Speciellt de långa passen. Hårda pass kan man alltid köra.

Livet förändras, det gillar jag. Men förändrar man sin målbild för mycket kan man också få en känsla om ofullständighet. Att man inte gör rätt saker, man känner dig dålig. Sämre än alla andra. Den känslan är svår att hantera.

Kikade i min träningsdagbok för att se vad jag gjorde för ett år sedan. Mycket riktigt - Jag och Oscar Kumlin körde ett av årets hårdaste pass i fjol - Hammarbybacken fem gånger upp och ner. Maxintervaller med stavar i snön.

Igår var det grabbmiddag hemma hos Lennart Moberg. Fantastiskt gott. David Näsvik, Henrik Jaensson, Lelle och jag. Alla med blandade erfarenheter och upplevelser från Ironman Wisconsin. Vi drack mycket vin, öl och åt fantastiskt gott. Tack Lelle och grymt jobbat i köket! Det bästa med att festa med sina träningskompisar och tävlingskonkurrenter är att veta att de inte är ute och tränar. Ha!

Min totala reshöst fortsätter. Imorgon Oskarshamn. I veckan Mora, Göteborg och Borås. Nästa helg hemma med Therese här i Stockholm. Sedan Åre sedan Kanarieöarna en vecka innan jul. Jobb men också en hel del träning hoppas jag. Kanske man kan “dra igång där”?

Jag ska också passa på att skicka ut lite nyheter till er och allmänna tankar om saker som hänt:

- Mattias och Malou Lejon fick för 10 dagar sedan lilla söta Frida. Underbart att se. Ett fantastiskt litet barn som har underbara föräldrar. Mattias mätte också upp maxpuls i veckan till 203 (!) på cykel. Han är 29 år. Dubbelt grattis till er!

- Joakim Berggren gjorde ett mycket stabilt lopp i Florida. Jag tyckte det var skitkul för Jocke att få avsluta säsongen så efter mycket “ups and downs”. Han verkar också nöjd och det innebär lite arbetsro inför vinterträningen. Grattis Jocke - bra jobbat!

- Tove Wiklund imponerade också. Mycket bra jobbat!
- Jag har sugit upp all media efter IM HAWAII. Lyssnat på podcasts, sett filmer, intervjuer och skapat mig en bild av hur jävla brutalt det loppet är. Det går inte beskriva vilka atleter det är som kör så jävla snabbt där. Obegripligt. Nästan lika obegripligt som att Jonas Buud (är inte han lik Normann Stadler?) sprungit tio mil på 6.41.51.

- Ni röstar för dåligt på min nya cykel! Skicka länken vidare, se till att det händer grejer! Jag måste ju få veta vilken design alla gillar best! Kom igen nu jag vill ha fler röster! Se till att hela er familj röstar, era barn, alla era elever, alla!